Guest blogger: Noah Bradley – On the Shoulders of Giants

Guest blogger: Noah Bradley – On the Shoulders of Giants.

Annonser

juni 22, 2012 at 7:51 f m Lämna en kommentar

The Art of Freelancing – a review with ducks!

The Art of Freelancing – a review with ducks!.

maj 7, 2012 at 9:39 f m Lämna en kommentar

Man kan gifta sig i Sverige…

Så har man gått och gift sig.

Det är en förklaring till denna ganska sena uppdatering av denna blogg. Att gifta sig är en ursäkt. Har jag hört.

I vilket fall som helst så innebär naturligtvis giftemålet en ny insikt i hur det svenska samhället och dess innevånare fungerar. Jag och min fru hade nämligen förmånen att gifta oss borgerligt.

Jag kommer från ett protestantiskt land, och hon från ett katolskt land, så vi hade alla bra ursäkter att använda på min farmor, prästens änka, för varför vi inte gifte oss i kyrkan.

Så vi har planerat allt in i sista detalj ,visste ni föresten att om man byter namn i och med giftemål i Sverige, så kan man göra det avgiftsfritt. Men om båda byter namn så kostar det för båda. Därför bytte jag till ett släktnamn innan vi gifte oss, något som var gratis, för att min fru skulle kunna ta släktnamnet gratis när vi gifte oss. Skatteverket har aldrig varit så undanflyende och frånvarande som när de var tvugna att svara på alla frågor och skicka alla papper om detta.

I alla fall så kom vi, till slut, till Rådhuset i vår lilla mellansvenska stad. En beväpnad vakt stod utanför, och då menar jag beväpnad med pistol, väntande på alla de livsfarliga brudparen med familj som skulle gifta sig just den här lördagen.

Efter den obligatoriska frågan om vilka vi var så släppte han oss tveksamt innomhus. Där väntade vigselförrättaren att vi skulle få vänta ett slag medan de gjorde iordning rummet där vi skulle vigas. Femton minuter senare, bara tio minuter efter utsatt tid, fick vi komma in. Vigseln tog tre minuter, så för att ge denna högtid lite minnesvärt hade vigselförättaren förberett en dikt, som inte alls var samma dikt hon läser för alla som gifter sig där.

Lite foton och kramar efteråt så var vi på väg hem till mina föräldrar där vi skulle äta mat och ha det trevligt. Jag och min flickvän, förlåt, fru hade bestämt att vi skulle spara pengar på brölloppet (vi anser nämligen att vi varit ”gifta” i åtminstone fyra år, i tanken, och att detta mest var för pappersarbetets skull) och lägga krutet på maten och allt efteråt istället. Folk som vi bryr oss om skulle få vara glada och ha det trevligt. Inga onödiga klädselkrav, inget onödigt dyrt men smaklöst i form av mat och dryck. Bara mysigt och trevligt.

Och det var mysigt. Men ett par saker är ju lite roliga och ”svenska”. Mina föräldrar hade fixat maten, och det fanns vegetariska alternativ ,trots att ingen i min familj är vegetarian. Jordgubbar och glass fanns på menyn som efterrätt, trots att jag och min fru hade fixat bröllopstårta. Mina föräldrar sprang som tettingar fram och tillbaka, trots att allt var fixat och färdigt.

Och sen kom den stora chocken för alla. Endast brudparet var bordsplacerat.

Vi satte oss ner, och såg på medans våra tjugo gäster förvirrat försökte hitta nånstans att sitta. Det var inte brist på plats, tvärt om, men ingen vågade sätta sig ner eftersom de inte visste vart det var ”korrekt” att sitta.

Min farmor stod upp framför oss i tjugo minuter och försökte få reda på vart hon kunde sitta någonstans, till slut fanns det bara en plats kvar, så hon tog den.

Trots allt var det väldigt trevligt, men också väldigt svenskt.

Jag hade förberett en LEDARE om hur vi svenskar dricker sprit inför midsommar, men den får jag ta nästa gång… nu ska jag hem och ta hand om barnen innan frun kommer hem. Sen äter vi middag och tittar lite på tv.

Smekmånad? Vi åker på semester nån gång mellan september och april, till Belgien, min frus hemland. Smekmånaden hade vi för fyra år sedan, vi tar hellre semester och tar tid för oss själva… 

augusti 1, 2007 at 11:30 f m Lämna en kommentar

Sprit

Så kommer då Sveriges Värsta Trafikhelg(tm), Midsommarhelgen. När vi svenskar ska visa att vi minsann kan ha både roligt, dansa runt majstång i juni, och samsa med familjen runt ett bord med samma mat som vi äter påsk och jul.

Så här i midsommartider tycker jag att det är lämpligt att dela ut min första känga till något som vi i Sverige brukar vara snabba att slå oss för bröstet och säga att vi har bäst kontroll på i världen. Alkoholkonsumtion.
Sanningen är att svenskar inte kan dricka alkohol.
Vi har, generellt sett, en fruktansvärt dålig hållning till alkohol i vårt land, jämfört med andra länder i vårlden. Och då räknar jag med länder som Ryssland och Finland, som allmänt ses som ”alkoholist-stater” av gemene man i Sverige.
Innan jag fortsätter med mina motiveringar så ska jag säga att naturligtvis är inte alla svenskar rena katastrofer när alkohol är inblandat, men den stora massan är det. Och långt fler än de som vill erkänna att de inte kan dricka är dåliga på att klara alkoholen.

Vi har ett fantastiskt förhållande till alkohol i vårt land. Men för att förstå det bättre så tänkte jag ge en liten (väldigt förkortad och förenklad) alkoholhistoria för Sverige de senaste hundra åren.

Under 1800-talet hade vi i Sverige en rörelse som växte fram. Nykterhetsrörelsen. De växte fram av olika anledningar, men en av dem var naturligtvis att det fanns människor som tyckte att det söps för mycket i Sverige.
Enligt IOGT.se skapade Svenskarnas supande fick ”Konsekvense(rna som) för samhället var mycket stora. ”
Vilka konsekvenser det egentligen var är dock väldigt svåra att se. Och framförallt skillnaden mellan svenskarna och resten av europa.
I början av 1900-talet påbörjades ”projektet” som senare skulle bli Systembolaget. Samtidigt infördes motboken.
För er som inte vet vad motboken var för något så kan jag informera om det också:
Motboken var en bok som varje familj fick där det stod skrivet exakt hur mycket sprit familjen fick införskaffa varje månad.
Detta skapade en kohandel från de som inte drack alkohol, som sålde sin sprit eller sin ranson till de som ville ha mer.
Eftersom motboken var baserad på månader så uppstod hamstring av alkohol. Dvs, man skaffade så mycket sprit man bara kunde för att ”ha utifall att”. De som inte drack sprit, eller de som hade större ranson än andra, kunde sälja sin ranson mycket dyrt, allt för att man skulle kunna dricka sin ”surt förvärvade finsprit”.

Hänger ni med? Bra! Det här hänger nämligen ihop med vårt förhållande till alkohol.

När resten av europa, ja världen, insåg att förbudstiden inte fungerade och därmed släppte på spriten igen, så fortsatte Sverige som vanligt, med motbok, för att senare uppföra systembolaget enligt modern model (nåja, det har utvecklats en del, men stommen är densamma). Dett gjorde naturligtvis att svenskarna fortfarande hamstrade sprit. Man kunde ju inte få tag på den så lätt längre, vem visste om Staten(tm) skulle införa ett nytt förbud, man måste vara förberedd.

Men snart upptäckte man att detta hände från statens sida, och spritskatten höjdes. Rejält. Snabbt blev det dyrare att köpa sprit, och i och med detta blev det naturligtvis ännu viktigare att se till att man hade sprit på bordet hemma. En nationell förhållning till alkoholen hade skapats:

”Sprit är dyrt, svårt att få tag på, men jag ska fan ha den hemma!
Oh! Titta! Sprit på mitt bord! Bäst jag dricker så mycket jag kan, det är ju fredag kväll. Man måste ta tillfället i akt medans man fortfarande kan köpa spriten… och titta, den är ju så dyr, bäst att jag köper starkare sprit nästa gång. Så man får något ut av drickandet!”

Kort sagt- fredag kväll, jag går ut med polarna och super skallen av mig, skitsamma om jag vaknar i vasaparken med en äggkopp i munnen, man vet aldrig om spriten försvinner från krogen.

Visste ni föresten att Sverige är det enda landet i världen, I VÄRLDEN, där man har/lär ut framstupa-sidoläge till skolelever? Varför tror ni man gör det?

Jag frågade min svärfar, från Belgien, hur mycket han dricker i genomsnitt per månad.

”30-35 flaskor öl”, svarade han. Jag hajjade till. Min svenskhet sa mig genast att han måste vara alkoholist. Men sen fortsatte han:”Men bara om det passar med maten, ibland får vi mat som öl inte passar med, då dricker jag vatten, läsk är för sött…”

30-35 flaskor öl är mycket. Skillnaden är att i Belgien så dricker man en eller två 33cl flaskor med öl till middagen. I sverige halsar 15-25 -åringar i sig 10-15 öl varje fredag, plus ett par shots eller drinkar.

Frågar du en svensk om de klarar att sluta dricka alkohol säger han/hon ”självklart” och sen ser du dem på krogen nästa helg, aprak och flörtandes med en drink eller öl i handen. 

Frågar du min svärfar om han kan sluta dricka alkohol säger han ”självklart” och sen gör han det. Tro mig, jag testade. Ett halvår senare när vi hälsade på igen sa han ”vet du David, nu köper jag en back öl så vi kan ha till maten, nu vet du ju att jag inte är som svensken…”

Så grattis Sverige, ytterligare något att vara bäst på!

(lätt försenad LEDARE)

juni 21, 2007 at 8:13 f m Lämna en kommentar

Polis, polis, potatisgr…

Bara i Sverige kan man tänka sig en het debatt om huruvida polisens uniformer ska se ut som militärens uniformer eller om de ska inge en känlsa av trygghet.

Tänk er bara: Polisen i de gamla hederliga ljusblå uniformerna (som man kan se i filmen Kopps för övrigt) eller poliser som ser ut som om det vore krig.
Frammanar det en känsla av stark ilska över det ena eller andra alternativet?
Inte för mig.
Jag skulle personligen vilja se de ljusblå uniformerna tillbaka hos de flesta poliser, med undantag för insats-styrkor och möjligen pikét-poliser, som faktiskt är till för att ta hand om situationer som kan liknas med krigs-situationer.
Men det viktigaste över lag borde väl ändå vara:
När fan ska få tummen ur arslet och börja lösa brott?

Jag må bo i en medelstor stad, och inte i Storstockholm, men för mindre än fyra år sedan bodde jag i Stockholmsområdet. Det var ingen skillnad där då, mot vad det är här nu.
En vardag, mitt på dagen, solen gassar och man trivs med att ha lunch. Plötsligt kör en polisbil nerför gå-gatan, utan att egentligen bry sig om att det går människor där.
Saktar ner bredvid spårvagnskuren- en gravid kvinna dricker något ur en burk..kan det kanske vara starköl? Åh, nej, det var bara vanlig läsk… – fortsätter sakta fram längs med gatan. Stannar framför ett par bankomater. Kliver ur bilen efter tio minuters småpratande inne i bilen (luftkonditionering regerar!). En bankomatkund blir antastad av ett gäng tonåringar- ”Faan, kan du inte koden eller! Ska’ru ha hjälp kärringjävel, eller tror du vi ska sno dina pengar? Haha!”- Polisen varken ser eller hör, trots att de står två meter ifrån ungdomarna. Deras sikte är inriktat på de riktigt stora skurkarna.
De står i hörnet av huset. Man kan rikigt se att de är ena farliga jävlar. Det fullkomligen ryker ondska om dem.

A-lagarna.

Dessa diaboliska brottslingar med deras inmundigande av alkoholhaltiga drycker, på vardags dagarna!
Att argumentera med dem och flytta dem från stadsbilden är naturligtvis mycket viktigare än att ta hand om de ungdomar som dessutom, ja..aldeles nyss, tog chansen att rycka kvinnans väska strax efter att hon avslutat sitt uttag.

Men vänta! Polisen ser och agerar!
”Adam david, Adam david. *ett svar från centralen som är för lågt för att höra* Väskryckning på Drottninggatan. *nytt svar som ej kan höras* Det är uppfattat, då väntar vi på backup.”

De fyra poliserna går tillbaks och sätter sig i sin Van igen. Det är mycket enklare att ta emot vittnesmål från drabbade människor om man har bildörr och en halvt nedrullad vindruta emellan…

Höjden av arrogans när det gäller debatten om polisuniformer måste jag säga att debattinlägget från signaturen ”Drabant” som skriver:
”Polisen ska se ut som en polis. Polisen skall se uniformerad ut. Om polisen ser ut som brevbärare kommer de snart att ha samma auktoritet i folkets ögon”.

Ta en titt på postens uniformer nästa gång…de är väldigt lika militärunifromer de med.

För tankarna till min tid i militärtjänst, när vi Kockar som gick på Marinens Intendentur Skola i Karlskrona krävde att få bära basker, precis som alla andra på flottiljen.

Vit skulle den naturligtvis vara!

DS

=======================
Paul Potts. Trots att han förmodligen har ett av de mest tragikomiska namnen i världshistorien, har mannen en fantastisk röst. Om ni inte har sett de här innan så ta chansen nu.



juni 20, 2007 at 11:27 f m Lämna en kommentar

Jag skriver inte Bloggar!

Om man tar de samlade antalet bloggar på nätet, multiplicerar dem med ett hundra och delar med talet pi (ni vet, 3.14 osv.osv.) så får man ett jäkla stort tal!

Tänkte jag skulle undvika matten men det ovansagda är sant.

Detta är min blogg. Eller, inte. Jag skriver inte blogg. Alla skriver blogg, men inte jag. Jag har en aversion mot bloggar. Bara namnet- blogg , som är en förkortning av orden web logg . Nej, jag skriver inte web loggar. Jag skriver Ledare!

Vad är en Ledare? Ja, en som leder naturligtvis, men också en artikel som representerar en persons åsikter utan att för den delen nödvändigtvis vara politiskt korrekta eller basera sig på allt för mycket fakta. En kollumn eller spalt, men den som hamnar först i en tidning. Ni har säkert läst ett antal ledare i diverse dagstidningar. De brukar vara så där lagom tama, men med väldigt eldiga antaganden om de partier som inte är ledarskribentens ”favvo” parti.

Jag har inget ”favvo” parti. Jo föresten, det har jag ju. Mitt ”favvo” parti är Kalle Anka partiet.

Jag röstar inte på Kalle Anka partiet, eftersom jag vet att de inte kommer in i riksdagen så länge de inte registrerar sig. Men om de registrerade sig skulle jag definitivt rösta på Kalle Anka partiet!

Om man, som jag, tänker till lite angående politik i allmänhet, så inser man snabbt att det finns en i stort sett allmän brist på eftertänksamhet angående Svensk politik.

”Varför bry sig” är nog det vanligaste svaret jag får av folk när jag undrar vad de tycker om politik i allmänhet. Men om jag frågar något specifikt, då är folk väldigt snabba att ha åsikter.

Detta ska jag ta vara på i min LEDARE. Jag ska skriva ledare om hur vi svenskar egentligen är.

Ni har säkert sett Fredrik Lindquists ”Världens Modernaste Land” på tv. Den lite lönnfete, dryge djäveln spyr ut anekdoter om hur illa vi beter oss i sverige, och vilka konstiga människor vi är, ofta med små sketcher emellanåt, där han gör sig lustig över olika etniska minoriteter som ”Stockholmaren” och ”Norrlänningen” genom att försöka immitera dem i lustiga sammanhang. Tro nu inte att jag ogillar Fredrik. Jag kallar honom dryg och lönnfet med största respekt. Jag är nämligen väldigt dryg själv. Dessutom är jag inte bara lönnfet, jag är fet.

Skillnaden mellan herr Lindström och mig är att han tar sitt avstamp i språket. Jag har en lite annorlunda språngbräda. Min fru (nåja, vi gifter oss den 21:a Juli, på hennes lands nationaldag) kommer nämligen från ett västeuropeiskt land. ”Väldigt lika oss då” tänker säkert många. Men så är det inte alls. Det ligger nämligen till så att vi skiljer oss avsevärt gentemot resten av central- och västeuropa. Och oftast till det sämre för vår del.

Missförstå mig inte nu, det finns mycket som vi gör bra. Bättre än andra länder. Men faktum är att de flesta saker som vi anser oss vara bra på, är vi skit-dåliga på jämförbart med andra europeiska länder.

 Om man bor tillsammans med en person som kommer från ett annat land, framförallt ett europeiskt land, som har en liknande historisk bakgrund, liknande politiska värderingar i stort, likande ekonomiska förutsättningar och religiösa tvetydligheter, då får man ett lite annorlunda perspektiv.

Jag är helt övertygad om att folk kommer att anse att mitt perspektiv är fel. Skyll er själva. Det här är en LEDARE, jag skriver artiklar som representerar mina åsikter utan att för den delen nödvändigtvis vara politiskt korrekta. En kollumn eller spalt, så där o-lagom tam, men med väldigt eldiga antaganden om de personer och sätt att bete sig på som är ”typiskt svenska”.

DS

juni 19, 2007 at 10:53 f m 2 kommentarer


Senaste inläggen

power

var irr_lang = 'en';